Döden är kylförvar
ad infinitum,
vasst med stjärnor,
i blindo och dövstumme
Livet; avvikelse med snubbeltråd;
svulstig förmätenhet
i given försmäktenhet
Hörselskadorna
är brummelibrum i skallbenet;
brunbjörnen i flimmerhåren
Allts mål är ingenting
och lite till
Hjärtat
är den lille trumslagaren
i wabi sabitakt i köttkatedralen,
Åren börjar slitas
i kanterna;
dagarna sluter inte längre tätt;
mörkret slipper ut;
faller i livsfarliga svämkäglor
Ansiktena försämras;
eftermälen kastas i återvinningen
Tiden börjar hacka, hosta,
som en gammal Massey Ferguson
i gamla tider
med blåslampa och tändkulemotor
I ett annat perspektiv
går Universum ut i skogen
och tänker;
får vara ifred
Universum förstår inte
hur stort det här är
Universum studerar astronomi
Universum ger sig ut i det okända
Universum är rymdromantiker
Universum och Hilversum står på god fot
Universum gillar science fiction
Universum är som världar är mest
Om samtidighet fanns
vore Universum överallt då
Universum läcker vilt genom Homo sapiens
Professor Susanne Aalto är ett källfriskt läckage
Hur vi kommer att se ut vet vi inte
Vad betyder vi för oss människor?
Alla aspekter står och lyser
Rymden kiknar av skratt på 1:a Advent
ute i sekulariseringen
Universum gör en kringgående rörelse
Vår tanke gör ett språng!
Hoppsan, för helvete!
Susanne Aalto och det osäkra är kompanjoner
i radioteleskopet
Betydelser är inte obetydliga
Obetydligheter är betydliga
Set sails for NGC 1377!