Det är där du kan
se henne sitta

Med ryggen mot
månbelyst stam

Det är dit till
sommarhagen
hon vandrar
om kvällen ibland

Och lyssnar i stilla
skymning till orden
som någon sa

De vackraste av
orden som någon
människa vet

De viskades till henne

I all förtrolighet

Nu bär hon orden
närmast hjärtat
som en förborgad skatt

I alla sina dagar

Och varje månljus natt


henne och den andre