En smältande isskärva i handen

Reflekterar ljuset som inte riktigt

Når fram genom molnen

Ser på vattnet på andra sidan järnvägsspåret

Det som både kan locka och skrämma

På samma gång

Väljer att inte gå närmare

Av rädsla för att hypnotiseras helt

Väljer i stället att se ner på min hand

Där isskärvan nu har smält ner helt

Blundar och andas djupt

Innan jag skakar av handen det kalla vattnet

Och börjar leta snöstärnor istället

På den stora björkens spretande kala grenar