Jag bär vindens gråtande glömska - dess ständiga flykt från sig själv.

I en stad av glas promenerar jag - jag ser mig själv överallt

Jag släcker min cigarett och det blir natt

Stjärnorna är döda människor som gråter för att finnas - dom har uppskurna bröstkorgar med lysande hjärtan

Den enda som solar om natten är månen

Gryningen är ett tomt torg med krossade vinflaskor

Försoningen är ett komplext pussel - sista biten läggs dagen du dör