Som vattenpölarnas hinna av is vid den första frosten
Som ett fjolårslöv som torkat i vinden
Som en död fjärils vingar
Som en
som en
som en man
är jag skör

isen ligger återigen på viken
den första snön har fallit
stranden på andra sidan lockar
jag har tagit första steget

foten trevar på ytan
isen klagar sjungande
faran lockar
snön ger villigt vika

som en växt med för lite näring
skickar jag ut mina rötter
omsluter allt i krukan
förbrukar det sista

/Andreas Edvin