Han tycktes vara bara ett barn
ett kvarlämnat barn
klockan i Klara hade klämtat klart
och knastret i sandgången
tog honom tvärt till verkligheten,
emot honom kom en liten man
i strikt skräddad rock
dock med bräckligt knäppe,
i sina stora glas över en bevakande blick
kände han sig smått smickrad av sällskapet
och med godlynt leende
lyfte han sin illa tilltufsade hatt..