Utestängd
ur sovrummet,
och sedan insläppt,
är katten snar att förlåta;
hasar sig tätt intill mitt ansikte,
men hans ögon är stora och mörka,
och frånvaron av spinnandet är en förebråelse
och en tyst fråga:

”Älskar du mig inte?”

”Jo, min kära Gunwald, det gör jag”;

min blick fuktig och suddig