Ännu minns jag drömmen
känslan av att något
omänskligt höll på att hända
en revolution, nej värre
med oåterkallelighet
presenterade det sig
trolleriet vid världarnas botten
annonserat med kosmiskt fyrverkeri
månfall, snett uppåt
åt höger, försvann den
på en sekund, nej mindre
två möjliga tolkningar stod till buds
antingen hade den aldrig
egentligen funnits, den bleka
bara i vår kollektiva fantasi
eller också brast det verkligen
bakom en kosmisk kuliss
och hela jorden dök
tappade fästet, och vi med den
plötsligt hade vi inte ens
en måne
ingen nattens spegel
ingen drottning av melankoli
ingen tyngd att hänga
all din längtan i
inget mellan dig
och solen