Tänk bara tanken, oberoende av om det du hör
påstås är med sanningen överrensstämmande eller ej.
Tänk bara tanken.
En del saker behöver en själv inte vara som övertygad om.
Oavsett vad du har för åsikter,
är de bara kanske gällande, giltiga, sanna.

När någon hörs säga ‘det är omöjligt’, ‘det går inte’,
‘han kan inte utföra den handlingen’.
Så är det mera av en rad personliga åsikter,
än att det skulle vara som ‘hugget i sten’.

Är du med så långt?
Du behöver inte hålla med,
du behöver bara förstå vad det är någon säger.
Om någon vill påstå att det inte är genomförbart,
kommer någon annan kunna säga ‘det är genomförbart’.

Vilket ofta nog betyder att det räcker
att någon tror sig ha upplevt,
det där som skall vara ej genomförbart.
Att tro sig veta, är en personlig åsikt.
Även om den som ’tror sig veta’,
är en av flera som ’tror sig veta’.

Så en personlig åsikt, kan ändå delas av andra.
Som en uppfinnare av hjulet.
I teorin kan ’likadana’ tankar uppstå samtidigt
eller åtminstone oberoende av varandra.

Oberoende av varandra kan exempelvis röra sig om
att även om någon skrivit något,
och en annan som skriver ’samma sak’,
aldrig behöver haft några beröringspunkter.
De behöver aldrig ha en hört talas om
varandras eller den enas existens.

En gosse i Guatemala har troligen inte hört talas om
en flicka i Indien.
Men på sätt och vis kan dessa två individer gissa sig till
eller äga en uppfattning om,
att det nog finns någon ’där borta’,
trots att 'ett jag' inte vet just vem.

Det går till och med att bo i samma land
eller i samma del av landet, i samma större samhälle.
Trots att en människa kan få för sig att säga något
i stil med ’Jaså, du bor i Örebro.
Där bor en kompis till mig.
Vet du vem det är?

Jonas själv har ingen aning om invånarantalet i den staden.
Men chansen är nog rätt liten, att de har träffats.
Såvitt de inte är just vänner eller bekanta,
kändis eller likvärdig.
’Slumpen avgör’.
Jonas tror inte på spöken,
men skulle bli rädd om han mötte ett.