Det en gång lästa
förbliver i medvetandet,
likt en tatuering i hjärnan.

Där den av poesi berusad,
som av en orms bett,
ett gift utsöndrat,
i läsarens blod,

att även du käre läsare,
blivit poeten lik,
som inget serum eller vaccin,
kan råda någon bot på.

Så när indiska kobrans dans
till skallerormens sånger,
manar till distans,
en respekt för påläst erfarenhet
sig befäst,
inför ett ormhuvuds auktoritet.

Efter att den tatuerade ormen,
ömsat sitt skinn,
sitter tatueringen kvar.

*