Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Öde







Jag trodde att jag förlorat min själ; men det var tvärtom; jag hade blivit själ. Tidens gåta brann inuti mig - som en oskriven dikt; med början oskiljbar från slutet; ut i rymden att falla i dunkel, och nattens solrosor svajar mot en fallen gryning - med de förlorade förälskelserna tatuerade på morgondagens monoliter; våran glömska väg genom hungerns bitande kyla; en ensam telefonkiosk reser sig genom dimman på kyrkogården öde; med en ensam signal ut mot rymden.




Fri vers av Knark VIP
Läst 214 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-03-09 18:29



Bookmark and Share


  dorotea VIP
först fångar den in mig
ger en svindlande känsla
som bjuder in till analys
och plötsligt står jag i telefonkiosken
i dimman och har svar på allt!
2021-03-14

  Androiden VIP
gillar ordet "monolit", tänker alltid på filmen "2001 a space odyssey" när jag hör det,
2021-03-09
  > Nästa text
< Föregående

Knark
Knark VIP