…ens ligga i koma eller ligga nedsövd som inför
eller under en operation, där jag blir som ny igen,
reparerad för ytterligare levnad. Där är jag och
samtidigt iakttar jag mig själv ‘uppifrån’. Men jag
behöver som sagt

inte ens en sådan som passiv situation för att
kunna känna att jag iakttar mig själv då jag
agerar. Jag gör det redan då jag knäpper en
knapp i kläderna, är inne i en butik för att välja
varor att ta med

mig då jag går. Att iaktta sig själv har inte heller
med religiös upplevelse att göra. Det är inte av
politisk övertygelse och inte en sexuell situation.
Det är en sits som bara finns där och jag på en
gång såväl agerar

som även ser på mig själv som utifrån iakttagen
av annan. Jag behöver inte heller definiera mig
själv som arbetslös, min egen chef eller att ha en
diagnos som en patient på något sjukhus. Jag
behöver inte äga

en titel, som läkare eller pilot, ägare av ägor eller
någon sorts rikedom. Jag behöver inte vara vare
sig entreprenör eller ha en som position i samhället.
Jag behöver bara vara mig själv och så göra det
jag har lust

att göra. Jag behöver inte heller agera utifrån någon
sorts kod eller fix idé. Bara göra det någon vill eller
önskar att jag gör. Även om den viljan är just min
egen och som består av lust till att göra någonting
alls. Eftersom

även vila och att avstå från att göra, är att göra något.
Så den som klagar på att det nog finns människor som
‘latar sig’ och inte verkar ha lust till att alls som göra
något. De menar troligen att en lat människa sällan är
produktiv.

Men det har visat sig svårt att vara så stilla som en
sorts staty, vilken ofta nog är just stilla. Medan envar
människa gärna gör någonting efter någon stund.
Det kan bero på att tristess kan få en människa att
agera på fler

sätt än att vila. Att äta och sedan låta det följas av
att gå och lägga sig till vila, är inte bara en gammal
fin tradition utan även en möjlighet för magen och
övriga kroppen att kunna passa på att ta det lugnt
en liten stund.



(Mats vill inte ens ta i 'löpsk flug(s)vamp')