Brinner av en eld,

flammor så kalla,

glödheta brännmärken på min hud

Frostbett i mitt hjärta.

Tanken flyger fritt

Högt ovanför mig

Förståndet blott en prick mot molnfylld himmel

Vill locka det tillbaka

låta förnuftet styra.

Burfågeln som kommit lös

sjunger sånger i nyfunnen frihet,
som aldrig hördes bakom låset.

Orden är en nyckel

till lönngångar och labyrinter,

som i tystnad är fördolda

ekon viskar mellan osynliga väggar och raserade broar

"ge oss liv, låt oss finnas"