Frestelser, som Margareta ibland sagt till en vän,
finns i olika former och utbud.
Samtidigt finns det kanske bara tre lägen, tänkta
och drömda om är förstås ett gott läge.

Frestelser är egentligen aldrig 'för starka' att ge efter för,
även om den ursäkten
känns bekväm att ta till. Frestelsen att utföra det tänkta
och kända, som ett agerande i mera verkligheten.

Den verklighet som är mera påtaglig
än den inre egna.
Den medger tyvärr även ofta konsekvenser.
En agerande trasslar gärna in sig i 'god tro'.

Tro sig ha kontroll, inbilla sig att kunna såväl styra
som så personligt hemlighålla, ställa.
Men även om ett städande efter sig och andra,
kan utgöra spänning i sig.

Utan att dela med sig av hemligheter,
tyvärr bör en själv inte 'dela med sig' av just hemligheter.
Tanken på att 'behöva' hålla 'allt'
inom sig själv kan vara knepigt nog.

Men lösbart i och för sig. Så länge Marie eller Jörgen
bara befinner sig i 'god tro', det känns gott nog.
En företrädare eller syndabock
kan ge en sådan uppmuntrande skenbild av trygghet.

Men ibland spricker bilder och murar kan vittra stundom.
Hur länge håller färg och byggen?
Kan någonting vara som 'för evigt', ungefär som sten?
Trots att vatten ofta nog nöter stranden.



(Texten har legat i utkast sedan 3/4 -21)