En diamant formad av vackra minnen 

Bor i mitt hjärtas innersta rum 

Fyller mig med tacksamhet 

Över vilka vackra själar 

Jag har omkring mig i livet

En slipad glasskärva i min hand

Ligger len mot huden

Dess kanter har nötts av vattnets vågor

Alla rörelser har mattat dess yta

Så den inte längre är vass och hård

Jag vet att glasbiten jag håller i handen

Inte alltid varit len och mjuk

Utan att vassa kanter rispat min hud

Men nu har en vacker diamant av tacksamhet 

Över mina vänner tagit dess plats i mitt liv

Ty även de dagar jag tvivlar på mitt egenvärde 

Är det vetskapen om att ni finns där 

Som får mig att åter våga tro

Så från djupet av mitt hjärta tack 

För att ni finns och förgyller min värld