Du kom till mig svart som själ brännmärkt som ett plågat djur vridandes i smärta - allt flydde din blick utom svärtan som förvandlas till ljus bara för att tindra som en stjärna - håna och slockna. I formlöshet försöker du slå igenom muren den hårdaste som bara sinnet kan skapa och skapa illusionen att ödet är sanningen och fri vilja inte existerar. Men din tystnad talar högre än himlens symfonier. Du drunknar och jag minns dig.