Mannen där borta kommer snart att bjuda på en drink.
Jodå, nu kommer champagneglaset flygande på brickan genom salongen. Tack, du där i hörnet, tack för min dricka…

Det bubblar i glaset, en orolig mage. Det sprudlar och gnistrar. Glaset är fullt över hälften.
Ett glas champagne, som vilket som helst.

Jag vet inte om det är de stänkande dropparna som hamnat på mina läppar, eller om det är min första klunk, men någonstans i minnet hör jag mig själv, under studenten, ropa:
– Vi sveper väl allt i ett helt drag!

Vi var alla så orädda och ovetande då.
Champagnen direkt ur flaskan, på flaket genom stan, Hipp hipp, hipp hurra!
Mina vänner ropade slagord åt den sommarklädda publiken, men allt de uppfattade var ett enda lyckligt sorl.

Varför skrek aldrig jag?
Jag log för brett. Käken hade väl fastnat i samma stela grinande grimas.
Vi bar alla på samma min. Vart du dig än i världen vänder,
fanns lyckan denna dag.

Mitt glas är nästan tomt nu, snälla man i blå kavaj, fyll på, fyll på?
Ser du att jag pratar med dig?

Det fanns ingen form av tvekan då.
Drack du ur, gjorde du det för att kunna fylla glaset på nytt. Kanske lite väl mycket, frikostigt och spartanskt, men inte så pass, att minnena inte finns kvar.
Jag lider med dem, som inte minns denna stund, det var livets födelsedag och samtidigt dess undergång. Ingenting blev någonsin sig likt igen, visst var du fri, men bara för denna, enda, dag.

Glaset står tomt på bardisken nu. Vad får jag ut av att du där borta i kavaj ser till att få det utbytt? När jag nu tänker efter, var en klunk, allt jag ville ha. Det är inte vad mängden ger, som betyder något idag. Det är vad som bubblade upp till ytan,
bubblorna som bara jag ser.

Snälla du där borta, låt mig få gå hem själv.
Jag är inte på humör för sällskap, vill bara vara själv, få tänka fritt ikväll. Jag träffas gärna igen, när mina tankar inte är så långt bort på annat håll.
Bjud då inte på champagne, för då reser de iväg mot ljusare tider, glada miner, ett sorl av lycka. Minnen som är mina, som du inte har…

Farväl då, och tack för ikväll.
– Nej tack, jag ska inte ha mer att dricka.

Jag håller fast vid, att jag går hem själv.