Jag höll en gång en diamant
En diamant, en diamant
Trodde då ej det är sant
Jag lyckades den få
Den glittrade min diamant
Den glittrade och glittrade
Ja nästan så den fnittrade
När kittlade den så

Jag grep så hårt min diamant
Jag grep den hårt jag grep den hårt
Skilja från den var för svårt
Blott tanken var en skräck
Men den såg ej mig min diamant
Den såg mig ej den såg ej mig
-älskar du mig inte säg?
Men svaret det var väck

Då slocknade en diamant
Den slocknade den slocknade
Mitt svalg av ångest tjocknade
Hur mycket jag än svalt
Så glimmade ej diamant
Ej glimmade ej glimmade
Dess yta liksom dimmade
Och runt omkring var kalt

Jag tappa' bort min diamant
Jag tappade, jag tappade
Den föll ur hand och snappade
ej upp den när den föll
Om var av glas min diamant
Om var av glas, om var av glas
Mot marken slog den föll i kras
För aldrig att den höll.