RUNDGÅNG

Jag hade alltid varit en badkruka.
Minnets sekvenser av mitt förflutna, dyker ofta upp mycket slumpmässigt.
Tankarna börjar med denna bestämda åsikt, som kan klassificeras som en rent sexuell minnesberättelse.

Min lekkamrat i barndomen var under sommartid min kusin, Majlis som hon kallades familjärt.
Kamratskapet var nästan helt naturligt.
Vi träffades bara sommartid vid havet, där vi båda hade sommarstugor bredvid varandra.

Majlis hade just kommit in i puberteten, jag hade ännu ett par år kvar till den debuten i mitt liv.

Vi invigde alltid årets första baddag i havet, med att rusa ned i vattnet, för att ta årets första dopp.
Majlis kom rusande nedför berget, från sin sommarstuga, för att komma försten för att doppa sig i havet.
Jag rusade också mot havet, efter henne, i mina urvuxna badbyxor.
Baddräkt var ett obligatorium vid den tiden, när vi var barn.
Då såg jag det fatala, baddräkten fladdrade när hon sprang och hennes nakna rumpa lyste vit.
Baddräkten hade varit gammal och gick tydligen mera och mera i trasor när hon sprang och hoppade ned i vattnet.
Hon blev försten det året.


Fragment. Badtidsminnen?

Vi hade gått ner till badviken Men kände oss tvungna att fortsätta en bit längre ut mot udden. Där nere vid badstranden låg en ilandfluten säl, uppsvullen av förruttnelsegaser.
Krabborna kröp på kroppen och försökte få ett skrovmål från mjukdelarna.

Vi gick därför vidare längst ut på klipporna, jag uppsökte min favoritplats.
En sten hylla där jag kunde sitta med fötterna i vattnet och ryggen vilade mot den varma klippväggen.

Blundade och visste att du alltid brukade breda ut handduken och ibland badade du naken. Kanske hade tagit av dig naken i dag.
Baddräkten låg troligen och väntade bredvid väskan med solkräm. Hördes kanske inte plasket, när du dök ned i vattnet.

Tror jag slumrade, något kändes fel allt var kyligare än nyss, doften från havet var annorlunda inte mättad med förmultnande tång som alltid irriterande näsborrarna.


Jag satt på en klipphylla, men det var en sandstrand nedanför, där min vän tumlade skrattande i sin gamla trasiga baddräkt. Gick sedan plaskade upp ur vattnet, kom emot mig och skrek, badkruka kom ner, det är många plus i vattnet.
Som vanligt steg jag försiktigt ner på sandremsan vid vattnet. Jag blev ju tydligen sisten i år igen. Höll i badbyxorna, som var för små och med en gammal resår.
Ha ha skrattade hon, är du är rädd att tappa byxorna i vattnet. Det finns inga krabbor här som kan bita dig i pillesnoppen.

Eller är du bara killeblyg.

Jag andades ut och såg mot vågorna och i vattnet där långt ute tyckte jag att något som liknade min käresta, tumlande runt och simmade ikapp med något, som måste vara en säl.
Luften doftade åter multnande tång.
Då, när jag skulle resa mig upp såg jag, att handduken och baddräkten var försvunna.
Visioner av min första och min sista kvinnliga vän.

Gick tankfull upp till den lilla stugan, som jag traditions hyrde på campingen. Varför kom de två minnen så starkt till mig i dag.

Kanske inte den bästa plats jag valde för att koppla av på? Klippan var så fylld med minnen att jag förflyttades i tid och rum.

Min barndomsvän gav mig min första kvinnokonflikt. Som då när hon den gången, triumferande kom plaskande emot mig i vattnet, då var det första gången jag såg och stirrade på hennes blottade underliv. Majlis kom den gången traskande upp ur havet med naken framstjärt.
Fnös bara föraktfull mot mig som krampaktig höll i mina badbyxor. Hoppa i då, så du åtminstone blir tvåa. Sade tufft: För jag blev som vanligt, försten i vattnet i år och du fick bara se en naken tjejrumpa.


Camping grannen vinkade glatt, när jag kom fram till min lilla stuga, vi var några vänner som skulle fira sommarträff. Det hade blivit en återkommande tradition för oss att träffas, vi som med åren förlorat kontaktpersoner i livet. Vi hade ändå beröringspunkter som kändes meningsfulla. I det förflutna, men även i nutid.

Jag svarade med ett handlyft.
Då ropade han, är govädret slut nu när du lämnat stranden.
Pekade ut mot havet där molnen börjat hopa sig.
Jag öppnade dörren, badhandduken kring midjan och med Badbyxorna i hand. Tänkte nog att jag skulle vila en stund, medan havsåskan fick mullra och ladda ur sina blixtar.

Det var långt till kvällen och den tid när vi vänner skulle träffas för att sitta och prata om våra minnen, kanske även berätta för en nykommen vän om orsak, kanske även varför vi valt att träffas här ute.
Öppnade fönstergluggen på glänt och hängde badbyxorna på en galge, de skulle tillhöra kvällens traditionella klädesplagg, min identitet.
Det knackade försiktigt på dörren, kom in sade jag, höll i ryggstödet på solen och lät badbyxorna dölja insynen.
Min badhanduk låg på stolen under mitt ena knä.
Hej sade min vän, stängde dörren efter sig. Är du förberädd. Jag nickade och vred endast min nakna kropp i ett bättre läge.
Höll händerna stadigt om ryggstödet, andades in när hen smekte mina axlar.

Försiktig och varsamt trängde hen sig in.
Äntligen skrek kroppen, Njut, njut darrade jag vid varje rörelse. Hen var storvuxen krävde en långsam förening.
Jag ryckte till av njutning när blixtarna ljungade ute över havet.

Min kropp förlorade tid och rum ända tills att den sista stöten med livskraft fyllde min kropp med glädje.

Jag förlorade åter greppet om tid och rum.

Återbesökte det förflutna, satt som i en dröm på min ungdoms balkong, hade nyss avslutat en repetion av en forntidsdrapa.
Sång och recitation.
Kvinnan uppfylldes av glädje och liv.

© Bosse 21 juli 2021.