Vikingen i nutid
slumrar stillsamt
i hjärtats borg.

Då hörs det dova slag
som varsamt väcker viking
från dvala till vår tids sorg

genom trummandet
och hornens ton
innan stupets rand,

där står nu
salen i hjärtat
i storslagen brand;

Redo att i ny tid segra
och inom Valfaders
portar påtår förtära

för att återigen veva
vår fana i Nordfolkets ära.

Vår själ törstar efter
hug och helig heder,

inte att vandra
på ondskans leder

där blindhet visar
väg åt stora skaran

och folket följer
den maktlystna maran.

Det är dags
att vädra själadräkten
och med styrkan i bröstet

visa vår heliga rikedom
och den mäktiga släkten.

Det som
sägner och sagor

sjungit sånger om
i forntids dagar.

Det som ligger
som glödande kol

i väntan på väckelsen
av den odödliga låga

som tänder
elden i själen

som havets värsta
vågor inte kan släcka,

som Valandvindens
vinande inte kan bräcka,

som förlegat folk
inte kan sträcka

bortom
mannaminne.

Vår sanna vakna viking,
Nordansjälen,

kan inte dö ut när lågan
i Sveasjälen

är starkare än järn
och Fader till alla de värn

som skyddat själafacklan
i forndomtiden.