Poesi på tillbakagång omstörtning.

Moralisk censur kan leda till världens lyriska befruktning, en värld som bara skulle kunna bli passion och poesi,  där är motsatsen till textkomets på ett destruktivt sätt tabellen för subversiv attack, från textens fotnot och cheerleading -puberteten.  

Den distinkta rösten från en splittrad generation hbtq hörs där den kvinnliga spermierna är den unga poesin som ägnar sig åt teatrala utställningar som i vissa fall borde få en pedagogisk trollstav på ryggen.

Där 12-åringen säger att barn förökar sig från kvinnlig sperma och sedan läser hennes poesi:

Då - Ta ett A4 -papper och knulla det!

Ack, min pubescent!

Ofta, ensam, helt förlorad i sin ensamhet, naturligtvis bisarr, gör Anna nedsänkningar i overklighet.

Anna flyr från sig själv, världen, världen, fysiska övningar och existentiella konventioner, bekostade med en kvävd frihet av Co-vidkarantän!

Hon slår mot väggen med sin kopp kaffe och svär när hon går upp ur sängen på morgonen med stora svårigheter, metafysiskt mumlar solen, kattens mjau ger sakta knäcker hennes sköra babylemmar med mjölktänder, otillräckligt förbenade, sveper sängkläderna mjukt och krypande, med en övermänsklig ansträngning, till den lockande idén om ett kaffe som återhämtade sig och en hälsosam portion elegant rök, ryckt ur en mördande cigarett.

Anna har en krämig jordlever,  det är en avlagring av kaffe i levern och en rökig balnikotin i lungorna.

-Varför förorenar du dig själv så här, tjejen?

Frågar jag henne...

-För att jag lider kanske, och jag älskar odödlighet svarar hon mig, med sin luft av oskyldig förvirring,

 Och jag måste vara uppmärksam på det, jag tror bara att det här är den poetiska naturens obotliga förbannelse.

Den här lilla tjejen är så konstig att om jag ser hennes frisyr (Chilung) en andra gång skulle jag inte bli överraskad alls, precis som jag inte skulle bli förvånad om jag såg en lös hund med vingar;

                                                           ***********