Svullna ögonlock över dina ögon.
Ditt bleka ansikte svettas. Ut kommer allt det vatten,
jag tvingade dig att dricka.

En smal, vit, huttrande kropp, ihopkurad under täcket.
Samlade ihop alla dina ben, bar dig som ett barn.
Viskade hur allt skulle bli bra.

Huvudet på den stela kudden, med slutna ögon.
Som om alla muskler dött och inga krafter finns kvar.

Din andning blir allt långsammare, oregelbunden,
tills den plötsligt slutar och de återstående muskler som hållt ditt huvud upprätt, sviker dig.

Sviker dig.

Din hand som jag fortfarande kramar,
blir kall och smälter i min, som kokar som aldrig förr...
Böjer mig ner och kysser din panna, smeker dina kinder.

Jag somnar med dig på min arm,
jag somnar där i det ögonblicket.
När vi vaknar, tillsammans, tar du mig i armen.

Vi dansar, springer och skriker.
Det händer att vi kysser varandra när ansträngningen blir för stor
och vi behöver vila.

Precis så,
idag och alla andra dagar,
nu som i morgon...

Tills döden skiljer oss åt.