Jag vaknade i ett rum.
De säger: måla om rummet, om och om igen, du får aldrig sluta!

Målarfärg, jag tål inte målarfärg.
De säger: Detta är mitt ansvar.

Jag har inte bett om ett ansvar.
Jag vaknade i ett rum, med en vägg som behövde målas.
Nu är det mitt ansvar.
Jag vet: Jag kommer inte lyckas måla det.
Då måste jag skämmas också.
Det var mitt ansvar!
sa de.

Det räcker sällan med att vara rädd för ett främmande rum.
Man skall också skämmas att man kommit dit.

Vilka är de??
Det är alla omkring mig,
De tittar på mig.
Men samtidigt:
Ingen.