Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Man kan skämmas över smärta


Jag vaknade i ett rum.
De säger: måla om rummet, om och om igen, du får aldrig sluta!

Målarfärg, jag tål inte målarfärg.
De säger: Detta är mitt ansvar.

Jag har inte bett om ett ansvar.
Jag vaknade i ett rum, med en vägg som behövde målas.
Nu är det mitt ansvar.
Jag vet: Jag kommer inte lyckas måla det.
Då måste jag skämmas också.
Det var mitt ansvar!
sa de.

Det räcker sällan med att vara rädd för ett främmande rum.
Man skall också skämmas att man kommit dit.

Vilka är de??
Det är alla omkring mig,
De tittar på mig.
Men samtidigt:
Ingen.




Fri vers av max andreewitch
Läst 37 gånger
Publicerad 2021-08-27 23:06



Bookmark and Share


  Monica Lindgren VIP
En stark känsla av ensamhet tycker jag den här texten förmedlar! Men på femte raden: Ska det inte vara "ditt" där? hälsn monica Väldigt bra bild som illustrerar det stackars diktjaget! (Kommer att tänka på Bacons målningar!)
2021-08-27
  > Nästa text
< Föregående

max andreewitch
max andreewitch