När döden öppnar tidsportalen
i lingonskogen
blir dina tänder snabbt
emaljerade minnesmärken
över leenden
och bitska formuleringar

Personliga pronomina rinner av;
sköljer ut
i sorlande bäckporl;
skogens mumlande meditation

- och som ting andas kroppen ut,
anonymiserad
i mossan och höstnatten
under tysta granar i september

Trötta
retirerar efterlevande
till koppen kaffe
högt över älven

Varje stund efterbehandlas
efter behov

Den längre processen
ger eftermälen

tills man bara minns en känsla,
som den man kan besväva
en hel dag,
efter en dröm