Hur ska man kunna bygga upp 

en solid integritet när ens självkänsla 

är lika låg som källarvåning minus 10?

Hur ska man kunna älska människor 

när man hatar och avskyr sig själv?

Hur ska den onda spiralen kunna 

brytas om ens omgivning också 

hatar och avskyr en och mobbingen 

är en fundamental djävulsk tortyr?

Hur ska livet kunna gå från ett iskallt 

mörker till ett varmt ljus när det enda

man vet och minns är just detta iskalla

mörkers pina och konstanta förnedring?

När ska kärleken vakna ur sin förslöade 

dvala, resa sig upp och säga sanningen 

i ett uppror som kan förändra alla

missförhållanden, när ska kärleken 

resa sig upp och slåss för sin stolthet?