Mammas ögon är svarta hål 

av kaos som pojken riskerar 

att sugas in i.

Hela hennes mörkade ångest 

och skräck måste han känna 

in tills han inte kan veta 

skillnaden på hennes mörker 

och sitt eget. 

Mamma är övertygad om att 

Gud ska ordna hennes liv och 

pojkens, och det är därför som 

hon inte tar sitt ansvar och det 

är därför som hennes optimism 

är sprungen ur en likgiltighet. 

Pojken går det naturligtvis inte 

alls bra för med psykoser, 

mordbränder och rättspsykiatri. 

Mamma är en klart konstig typ, 

en sån där som det inte går att

nå och ställa till svars, en som 

aldrig riktigt har existerat.