|
|
Två dikter om min lagstridiga bakgrund
Dasset utanför Årjäng
Bomullsträd mot blå himmel som egentligen inte är blå, men det är väl någonting med ljuset som vanligt. Tickor som växer på träd - en vertikal värd som blir en horisontal värld om träden står vid sidan av varandra som plankor på ett hus som skulle bli en bastu, men som blir ett dass. Vi bygger det i skogen, vi gömmer det bland träden eftersom vi inte sökte bygglov och eftersom fuskbyggen automatiskt blir lagliga ifall de bara får stå 10 år utan att någon ser dem. Brottet blir, vad heter det, jo, preskriberat, trancherat, nermonterat, fast bakifrån, man kan se det uppifrån. Ja, när man filmar med drönare kan man se dasset och det är givetvis en slags katastrof. Vi fyller bomullsskogen med skyltar: IKKE LOV Å KJØRE DRONE HER, OK!!! Men de flyger med drönare och de rapporterar till staten och vi får staten på nacken och postlådan full med kuvert vi inte vågar öppna. Kuvert med fönster, du vet, det är de med fönster man inte vågar öppna. Det är gryning. Vi packar varsin sportbag. Jag slänger min över axeln och säger farväl till den här platsen genom att se upp mot himlen från exakt den här vinkeln en allra sista gång.
Kaskelotsafari - Min nya illegala verksamhet
Snälla ring mig aldrig igen, skriv aldrig mer. Spärra mina konton för jag ska spärra spermavalarna. Säg inte till någon att det är dit jag ska nu, alltså till Svalbard. Snälla, 1234567890 är mitt nya telefonnummer, ifall någon frågar; säg att 1234567890 är mitt nya telefonnummer. Jag vill bort. Jag är borta, långt bort och om du vill mig något; lämna ett röstmeddelande till 1234567890 och jag kommer aldrig att lyssna på det. Jag har dragit till Svalbard för att spärra spermavalar. Jag har rest till Svalbard för att löda metall till nya formationer. Jag har rest till Svalbard för att bryta upp isflak i små isbitar. Samla is i burkar och jag ska fisa i burkarna också. Det ska bli en samling med över 1000 burkar grus-is och ägg-fis. Okej, du kan få komma och se på samlingen. Den är på ca. samma ställe som den där fröbanken "Svalbard Globale frøhvelv”. Du kan ringa och boka guidad tur på 1234567890. Det blir lattis! Nä, men alltså det är ganska seriösa grejer detta och det ingår i paketpriset att få hälsa på några av de spermarvalar jag har spärrat, de är alla spärrade så det är lugnt, de är inte farliga. Men vill du reaktivere dem kan du skicka ”AKTIVERA” till numret 1234567890.
Fri vers
(Fri form)
av
Levina Storåkern
Läst 1430 gånger
och
applåderad av 12 personer
Utvald text
Publicerad 2021-10-10 19:35
|
|
|
Solstrale
Magnifik skapelse i ord och fantasi, eller verklighetsskimmärsdimtning! Kul läsning! Och vad jag dock inte förstår är kommentarerna de tycks mig främmande och skrämmande, dvs att dessa kommenterare kommenterar varandra istället för tex, hm? Måndijö!? Men då blev texten en annan för dem eftersom vinklingen fick fram perspektiv! Eller så skiner avunden igenom du som skriver bra fick dem andra där att vekna...
2021-11-03
|
|
|
|
Knickedick
Tack Levina, Du får mig först att allting måste inte vara begripligt bara för att det ska vara bra
2021-11-02
|
|
|
|
Androiden
Emanuell:
"Bevisa motsatsen"
"Det är mycket tydligt Levina Storåkern skriver i denna tradition och jag har väldigt svårt att förstå vad det är som är så svårt att förstå."
Kom igen nu.
Paraplysky: Tycker din kommentar är den vettigaste här. Känslan, inte intellektualiseringen....
2021-10-20
|
|
|
|
paraplysky
Dina texter flyter fram, utan några förbehåll alls för läsaren. Om vi så vill och vågar. Jag vill. Det är så befriande att läsa en text som vägrar anpassa sig efter den poetiska "normen" Fortsätt så. Skriv. Skriv allt du mäktar med.
2021-10-18
|
|
|
|
Emanuel Sigridsson
När jag lägger ut den här texten ser jag att Ulf Carlsson kanske inte ändrat sig, men bett om ursäkt. Men jag lägger ut texten ändå. Jag tycker den fyller sin funktion trots det.
Att uppfatta text är inte alla om givet. Det kräver träning och det handlar om att anta utmaningar. Samt att inta nya positioner och aldrig ge upp. Jag återkom till en fransk språkfilosof om och om igen under fem år, innan jag förstod systemet. Och jag har tolkat text i hela mitt liv. Mitt problem är att jag kan vara nog så flyhänt ibland.
Men jag kan det här, när det gäller text är jag inte speciellt ödmjuk, men det hindrar inte att jag blir direkt sorgsen när text kommenteras utifrån en fascistoid språksyn. Och här figurerar ett ständigt problem för homo sapiens - att exkludera. Visa tydligt till vilken flock man tillhör.
Och den som misstycker till det jag skriver: För den är det bara att bevisa motsatsen.
Den traditionella poesin är ett sätt ljuga - dess tvillingsyster är retoriken, alltså de två har till viss del samma "genetiska kod" och retoriken är ett sätt att mörklägga verklighet (John Locke). Den som vill tänka genom detta: Läs Till Förruttnelsen av Stagnelius och jämför den texten med Storåkerns teknik. Notera att hon kallar sina texter för dikter. Enligt min mening går den bundna versen mörkläggnings ärenden.
Levina Storåkern skriver i en tradition som inleds med Stéphane Mallarmé (Julia Kristeva). Överbyggnaden för hans texter och det som komma skall är modernism. Men modernismen blommar inte ut förrän i dadaismen. Begynnelsedatum kan tänkas vara 1916 (möjligen tidigare i Rumänien) och språket i dadaismen går samma väg som världen i övrigt vid den här tiden (Ernst Jünger). På något sätt uppstår en gränssituation i språket - Vad är då en gränssituation (Karl Jasper)? Jag definierar i mitt tänkande begreppet som existensen där det inte finns några 'rationaliteter'. Det yttre trycket blir för stort och den enda möjliga vägen blir en form av uppror mot dem som inte kan leverera bättre.
En viss optimism byggs i futurismen under 20-talet, men mörkret återvänder och vi har ett svenskt exempel på upplevelsen där av - Man utan väg.
Om nu dagens litteraturkritiker inte kallade dessa litterära alster poesi, så skulle jag förstå Ulf Carlsson bättre (nedan). Det är mycket tydligt Levina Storåkern skriver i denna tradition och jag har väldigt svårt att förstå vad det är som är så svårt att förstå.
Levina Storåkern förtjänar att läsas som den talang hon är.
Och så måste jag bara avsluta lite personligt. Jag ser att Jenny Leine har kommenterat texten. Det gläder mig. För en tid sedan tog jag med en text av just henne och lade på Igor Severyanins grav. Igor Severyanin: MODERNIST.
2021-10-17
|
|
|
|
Ulf Carlsson
Min kommentar till "Två dikter..." var irrelevant i sammanhanget och jag har bett om ursäkt för den.
Storåkern har säkert möjligheter att bli en utmärkt skribent. Önskar henne all lycka.
Jag tycks ha missförstått "Androiden" (igen) och gör nog bäst i att återgå till mina barnramsor och pastischer.
2021-10-17
|
|
|
|
Androiden
Ulf: Om du inkluderar mig i de underdånigt positiva kommentarerna som du skrev om så har du inte heller begripit min kommentar...
2021-10-17
|
|
|
|
henke_r
Ulf: Alla är inte intresserade av att läsa barnramsor och Stagnelius-pastischer.
Grymt jobbat, Levina! Ett kreativt stycke du har knådat ihop.
2021-10-16
|
|
|
|
ej medlem längre
Det jag tycker är så underbart med att läsa dina texter är att du är så originell och obehindrat befriad och fri i ditt skrivande, vilket inte på minsta sätt hindar att texterna ovan har en tät egen textlogik. Det finns en originalitet som är långt ifrån publikfrieri, och just därför får de den effekten att man kommer diktjaget riktigt nära, som att få en inblick i någons privata sfär. Det finns en subtilt humoristisk ton som jag tilltalas mycket av. Vem har inte mer än en gång tänkt dra till Svalbard och/eller spärrat spermavalanara? Jag vill minnas att jag också läst en bok om en flicka som samlade fisar i burkar, eller är det ett tv-program? Och så är det det här med perspektiv. I den första texten finns en blick som rör sig som en drönare genom texten, horisontellt och vertikalt för att avslutande landa hos diktjaget. Det finns så mycket mer att säga om dessa två spännande dikter och olika vinklar att angripa dem ifrån. Slutligen kan det sammanfattas i att Levina Storåkern är en ung mycket lovande och spännande poet. Det bevisar du här.
2021-10-15
|
|
|
|
Ulf Carlsson
Önskan att få "sticka ut" och synas i den skönlitterära världen liknar den postmoderna tatueringspoesin, som joddlar med och gör geggamoja av språkets och tankens uttryck. Att hitta en esoterisk nisch, obegriplig för flertalet, är ett alltför vanligt drag i nutida "poesi" och textskapande.
Dessa "dikter" är för mig en ogenomtränglig djungel av antydningar, allusioner och språkliga grodor. En serietidning för invalda "innanför tullarna".
Tre frågor: 1. Vem är "jag"? 2. Vem är "du"? Vad är textens syfte?
Med tanke på föregående, närapå underdånigt positiva kommentarer måste jag fundera på om det är något fel på min egen förmåga att läsa och "förstå" poesi.
I så fall borde denna kommentar raderas.
2021-10-15
|
|
|
|
Androiden
Emanuell: Jag tycker mig kunna ana nyanser av den extremt okände ryska författaren Slobodan Vasechliavs alster som han skrev i utsökt mellangrekisk handstil med sot från förkolnade benrester han hittat på en kyrkogård för andra världskrigets krigsoffer i Rumänien. Detta sublima djup, med stor variation och självåterspegling i tolkning som denna syntaktiska kavalkad av nydanande språkkompositioner ger upphov till är remarkabel. Inte bara modernism, utan post.post.post modernism. En modernism återfunnen och återskapad på en helt ny nivå med ett språk som dialektiskt skapar en upptänd bro från den tidigare modernismens tematiska och formmässiga ur-träsk vilket många nutida skriftställare fortfarande uppehåller sig vid. Och ja vist en man kan ju omöjligt genomföra detta gränsöverskridande företag, det borde väl du veta tycker man. Jag antar att du är en insatt auktoritet inom området som jobbat inom branschen eller blivit publicerad. Dina kommentarer är alltid så insatta, skarpsinniga och opretentiösa. Du är verkligen en urkälla till ljus och upplysning på denna annars något o-esoteriska och o-illuminerade sajt. Tack!
2021-10-13
|
|
|
|
Emanuel Sigridsson
Eftersom det är min avsikt att närmare studera Levina Storåkerns texter och jämföra dem med en av modernismens företrädare under tidigt 1900-tal, så kommenterar jag dessa två texter lite summariskt. De förtjänar förstås bättre.
Det är min är min absoluta övertygelse att Levina Storåkern har potential att ta modernismen till en ny nivå. Samtidigt är det min mening att det måste ske genom en kvinna. Männen tror jag har gjort sitt.
I
Det jag vill bland annat vill uppmärksamma i dessa två dikter är just 'dikter'. Hon rycker till sig tolkningsföreträdet.
II
Språket är glasklart samtida och texterna förfaller inte i något universellt: Texten är jordbunden. Subjektet har lera och vatten under skorna och sifferräkning som telefonnummer.
III
Textens nav står "utanför tullarna kulturen", exakt som de första modernisterna gjorde.
...
Om jag skulle reflektera över nästa steg så skulle det samlas i frågeställningen: Hur skulle den här typen av texter se ut utan subjekt? Det skulle vara intressant att se exempel på.
2021-10-11
|
|
|
Nästa text
Föregående
Levina Storåkern
|
