Att vara en mogen, vuxen och självständig individ måste väl innebära att man är självgående, funktionell och stark nog att inte behöva kärlek. Kärleken är gravt överskattad och leder ofta till strul, svek och bråk. Barn kan väl behöva lite uppmuntran ibland, men den sentimentala och sliskiga sortens kärlek bara drar ned folk i ett oassuviserande beroenda. Res dig upp och var självständig och stark människa och sluta tramsa! Kom inte och påstå att jag är cynisk, jag menar bara att vuxna människor måste ta sitt ansvar.