Skatan

I ensam
majestät

Ganska stor
så här helt
nära

Exotisk på
något vis

I svartvit
kontrast till
det fuktiga
gröna gräset

Verkar inte
bry sig om
mitt ofina
blängande

Vill komma
närmare

Och föreviga
den vackra fågeln

Men det låter sig
inte göras

För med en
frågande min

Ser han rakt
på mig

Med sin
klara svarta blick
och far iväg

Kanske
återvänder han
senare

Till det saftiga
gröngräset

Och låter sig
förevigas