SKVALLTKVARNSGNÄLL

Höstis, höstis kvarnhjul gnider,
minnet klagar.
Bröstlikt kupas den fattiges buk,
under åtråns händer.

Som kyss till en åldrig mänsklig hind.

Bekymmer, ett veck i pannan
gav en rosentagg.
Ge mig en framtid. Färd, hinderfri
för kärlekssuktande tanke.

kind rodnar i bris
tanken flyktar
hos åldrig bevaras
minnet likt krans
av taggig Järnek


Skvallen i älven byggdes i fors,
av vårkåta händer.
Spelmannen gnider fela,
lider naken i forsen.

Taglad blev den av, blonda strån.
Ödmjukt gavs de,
från min älskades ungdoms kropp.

Bosse 29 oktober 2021.