Det totalitära gråvädret 

är en alldeles för trång hatt. 

Jag är allvarligt klaustrofobisk 

i världen och i min existens

alla fiaskon och tillkortakommanden.

Verkligheten är en alldeles för

trång kostym, jag får inte luft 

i den själlösa atmosfär som 

har omringat mig med sina 

näringslösa ord som inte betyder 

någonting, jag gömmer mig 

i källaren och intalar mig att 

allt bara är en dröm som jag 

snart kommer att vakna upp ur.

Sanningen är ett uppfriskande 

hav att simma ut i en varm kväll 

i Bohuslän och kärleken är den

stadiga klippan på vilken jag 

får vila ut i väntan på ett mirakel.