Ensamhetens våg
ska bära dig

När din båt
från sin förtöjning
slitit sig

Och gungar
långt därute
på ensamhetens hav

Där den enda
människan du ser
är dig själv

På havet
så skrämmande
vitt och brett

Och du önskar att
någon annan dig sett

När du åter plötsligt

Som om någon
dina tankar hört

Tycker dig ana land

Och förs mot en tryggare
hamn