Tänk att få skåda
våra forna ståtligt
frodiga skogar;

vildvuxna skäggiga kungar,
naturens nyvakna ungar,
urträd vars grova stammar
förstummar förståndet
och galopperar förskräckt
mot molnens borg

där åskans portar väntar,
hälsar med bolmande blixt
och tackar och bockar
det väsen som ville och våga,
för urskogens utsträckta hand,
ett giftermål, en själarök i låga
famnar sin egen brand.

Tänk att få bita barr
och bli lärda av Lärad
att växa av varma strålar
och sjöars dansande dis,

medan dessa arla axlar
bär på himlavalvet
som tappar is
och strävar efter
att förena takkronan
med jordens fötter,

bilda väven
där allting förgrenas
och enas i urkällans rötter,
en enhetlig trämassa,
brunnens heliga mässa

där hjärta och hjässa
får vila vida
och rida och råda
de trådar som liven
vaggar och vårdar.