En tyst ångest spelar en symfoni av skräck i radhuset. Pojkarna sina rum på nedervåningen försöket tröstlöst döva den kusliga atmosfären med stark hårdrock. Ingen vet det och ingen säger det men pappa har varit ute och supit och knullat runt i en vecka på sin affärsresa till Stockholm. Pappa Stig går på antabus och mamma på valium och bådas nerver är spända som fiolsträngar. Novembereftermiddagen är självmordsgrå och snart så börjar tipsextra denna höst 1975.

Pojkarna tar sin tillflykt till den atora stenen i skogen och sniffar kontaktlim eftersom de inte orkar med att befinna sig i nuets terror av isolering och tomhet. Familjens fasad utåt är bländande men har börjat att krackelera den senaste tiden eftersom pappa tenderar till att balla ur och middagsbjudningar har ställts in. Kronofogden har även så avlagt en visit. Pappa är multumissbrukande charmig bohem men idag råder krisläge. Ena sonen kastade stenar genom fönstren på skolan och hans bror har slutat att tala. Mamma svingar ett basebollträ rakt i huvudet på pappa som blöder ymnigt medan regnet faller med en bedövande ofrånkomlig sorg i ett massivt mörkers blixtrande känsla av en obotlig, hopplös och fullständigt meningslös ensamhet. Kaos är inte granne med Gud. Kaos är granne med en fruktansvärd terrororganisation som har byggt bo långt inne i huvudet. 

Det är blod överallt i köket och pappa sliter mamma i håret så att hon skriker så att grannarna hör. Den tyste pojken tar en förskärare som han hugger tio gånger i pappa. Stoke möter Liverpool på tipsextra och det är en svängig match i snöfallet och lervällingen. Pappa hade ändå planerat att ta livet av sig så det gör inget att han är död. Det är ingen som saknar honom. Sverige vinner Davis cup i tennis och den unge Björn Borg är en spelare att räkna med. Det råder en idyllisk frid i folkhemmet och strålar av en fantastisk optimisms glädje och trygghet.