Hur ska man kunna bli besviken när man aldrig har haft något hopp? Det är ju bara så en gång för alla att människorna är som de är, och det finns ingenting att göra åt den saken. Folk är i allmänhet livrädda, avstängda och självgoda trygghetsnarkomaner omöjliga att ändra på och ha någon relation med. Hur ska man kunna bli besviken när man aldrig har haft något hopp? 

Min ena hand tar min andra hand. Jag trivs i mitt eget sällskap och tillsammans med mina katter. Katterna är mycket mer mänskliga än åtskilliga människor, äkta, oförställda och kärleksfulla. November står svart utanför fönstren men ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det. Jag skulle behöva få mig ett gapskratt mitt i den banala bisterhetens fallfärdiga luftslott.