Det var en gång ett gammal gumma som hette Svea. Vad hon skulle ta sig för bestämdes i en hage bestående av herrar från adeln, präster, borgare och bönder. En grindväktare motade bort alla andra.
Året 1866 fick väktaren nya instruktioner. Nu krävdes inte längre ståndstillhörighet för att få välja herrarna i hagen. Men man, det var verkligen man, hittade på ett annat sätt att mota lika många Ollar i grind. Genom att ställa höga krav på förmögenhet och inkomst fick sex procent vara med och rösta fram herrar i hagen. De röstberättigade må inte ha varit exakt de samma, men oförändrat få. Ända in på 1900-talet släpptes bara en av tio svear in genom grinden.
Hagen var förresten uppdelad i två likställda halvor. På den ena sidan satt överklassens folk och det var bara till den andra som de övriga kunde välja sina representanter. För att ändra Sveas lagar krävdes att båda haghalvorna godkände.
Året 1917 drabbades herrar i en hage hos en granndam av folkliga uppror där blått blod kom att flyta i rännstenarna. Det skrämde Sveas herrar till nytänkande och under hotet om att bli huvudet kortare ändrades grindväktarens instruktioner.
Året 1921 släppte väktaren för första gången förbi kvinnor. Det kom dock att dröja ytterligare tre år innan en majoritet av den vuxna befolkningen deltog i valen till hagens ena kammare. Långt senare blev de båda en.
Svea log när damer tog plats i hagen. Hon oroas dock för att de där inne vänder staketet ryggen.