Det var länge sedan vi sågs

Det har känts så ensamt

Sedan dess

Men nu när vi fått kontakt igen

Har ensamheten runnit av mig

Är det en börda att behöva leva

Ensamen eller en största lycka?

Det har ju hänt så mycket

Sedan förr längre tillbaka

I tiden

Det finns människor jag träffade för mer

Än 30 år sedan som är döda idag

Men jag har en inre bild kvar sparat

I mitt minne av dem

Jag ser en man gå förbi utanför på gatan

varje dag går han sin promenad

Vi kan inte träffas utan att bli osams

Ändå längtar vi så mycket

Efter att mötas igen

Att den andre fortfarande

ska vara vid liv

Om det nu är så det är?

En annan människa gör

vad som helst för att undvika

att mötas i regnet från himlen

Vad har man gjort för att

det ska bli såhär?

Undrar stilla en mänsklig pensionär

Inför ett möte med två yngre

Mänskliga Människor

Som tänker mer på framtiden

Varför har vi så svårt att träffas

Utan att bli osams och gräla?

När det förflutna är så

långt borta I en distans?

Om vi ändå kunde förstå

Varann lite mer empatiskt

Och bättre ?

Det är vi inte ensamma

Om att tycka

Taleptox Skrev

Den 20210520

<+>