Solen har gått ned och natten faller på.
Benen är så trötta, och jag orkar inte gå.

Ber till Gud om nåd! Orkar inte mer!
Suckar utan ord och jag hoppas att han ser.

Jag vill så gärna från djupet av mitt hjärta,
Slippa känna smärtan över minne som blir väckta.

Trauma av blod. Dörren smälls igen.
Skrammel av nycklar och jag är inlåst igen.

Trauma av blod! Trauma av sår!
Vissnat som en blomma år efter år,

Vart jag än går så kretsar tankar kring misären.
Fader förlåt mig och rädda mig från världen.

Som i kvicksand, vill upp!
Kämpar åker ner, blir trött!
Ingenting känns grönt när allting färjas rött.

Andetagen fejdar när dem möter bödeln.
Ända skrattet här som ekar kommer ifrån döden.