Jag ropar ut i tystnad, men i hjärtat hörs mitt skrik.
Tomhet tar sin plats med längtan utan tid.

Jag gråter ut min klagan utan ord och utan tårar.
Men ändå där så finns den, känslan som mig sårar.

Ensam vandrar för evigt.
Det är så det känns bortom tid.
Avsaknaden av kärlek.
Vad är det för liv?