Skogen marscherar tyst
på stället;
orörlig, i full karriär

När månen ger marschorder
lystrar barkbröderna
och barrskogsbältet taigar upp

Tystnaden prövar nya arrangemang
djupt i moränåsarna

Vinden sänder direkt,
talar korpska

Människorna sover
i ljusa kuber,
instängda i sina huvudroller

Centralvärmen ljuger
om betingelserna

Ekonomin tar några snedsteg

Skogarna kringränner städerna
med tid

Folken går ner sig
i mannaminnen;
sjunker gurglande och sörplande

Släktingarna tar slut

Månen svävar tyst
över plötsliga insikter

Natten härbärgerar
talande tystnader

Kroppar kränger krabba
i sina drömmar

Kärr och insjöar lyser
kallbrända
ur utmarkerna

Frosten ringer i klockor

Döda daldockor
ligger som brottsoffer
i sommarens efterbörd

Hyresavierna singlar ner
i den första snön

Samtiden vrider sig
som en mask

Det är inte tu tal

Bergskedjorna ryggar;
vattendelarna skjuter rygg

Kosmos krafter sitter böjda
över sina uppgifter

Månen spinner tyst
vid livets fotända

Kattens uppmärksamma vila
välver natten

Den gamles hand
över kattens päls:
Den perfekta sensualismen

Tyst nynnas det,
tyst månen
över älvens is:
decemberlagd sordin

Döden letar sig in
överallt