ur Poetiska Rariteter
Hos exekutionsnämndenDit jag blivit kallad För att bli undersökt om och För en rätt till att få fortsätta leva För intervju om mitt fortsatta liv ”Du har kallats hit för att bli bedömd och dömd. Vi verkställer domar här. Vad kan vi hjälpa dig med?” Frågade en kvinnlig tjänsteman ”Ett bevis på att jag har rätt Att få vara vid liv och existera” Svarade jag de två tjänstemännen ”Rätt till liv!? Om du har några bevis för det? Har du bevis för att du är vid liv?” Svarade kvinnan med ett visst förakt ”Du måste ge motiv till oss För att kunna få rätt att existera. Det är motiv för existens som gäller” Sa den manlige tjänstemannen till mig ”Jag existerar redan sedan födseln. Det är mina föräldrar som valde att skaffa barn. Jag har inte valt vem jag födits till” sa jag ”Men en massa val har du gjort. Ditt jobb och utbildning Är förlegad. Du håller inte måttet För våra höga ambitioner” Sa den kvinnliga tjänstemannen ”Du känner dig inte som någon” Sa sedan mannen Kvinnan vände sig till mannen Och sa ”Det är väl ingen som vi kallat hit” ”Jag är varken ingen eller någon. Jag har ett namn jag vill bli kallad vid” Svarade jag de två i nämnden ”Du är en identitetslös man utan egenskaper” Sa sedan mannen i nämnden ”Vi är utan skuld och du ska straffas För ditt syndfulla leverne” Sa sedan kvinnan till mig ”Vi ska förorda att du skjuts av För du har inte kunnat göra något eget ur ett eget perspektiv. Du har inte kommit med något nytt” sa sedan mannen Kvinnan reste på sig och sa ”Vi har hört talas om dig. Det enda du klarar av är att Snatta godis på affären” ”Är inte det ett lite väl onyanserat omdöme?” Svarade jag de två i nämnden ”Det du har gjort i ditt liv kan aldrig Göras ogjort. Snart är du död sedan Kommer inte en kotte att komma ihåg dig. Nu får du gå härifrån. Vi har annat mer betydelsefullt att ägna oss åt” sa kvinnan ”Du är en mycket konstig människa. Du ser så konstig ut på ögonen” sa kvinnan ”Gör du mig ansvarig för din känsla Av främlingsskap? Om du har några Bevis för den så kallade konstigheten?” frågade jag ”Det har hon rätt till att göra . Några bevis det behöver hon inte. Det råder yttrandefrihet här. ” sa mannen "Jag tar på mig min del av skulden" sa jag och fortsatte ”Vi får väl se. Såhär får det inte gå till i livet” sa jag och lämnade de två tjänstemännen Och människorna i nämnden Med ett bistert ansiktsuttryck, förvånad över att det kan få gå till såhär ”Livet är hårt. Det är tufft” hörde jag Mannen säga när jag stängde igen dörren Och släntrade iväg ut i livet
Taleptox Skrev Den 20211205 <+> |
Nästa text
Föregående Taleptox |