Skrev en dikt
om en
stilig skata
en gång

En dikt som
jag sedan förlagt

Kanske ingick
inte den dikten
inte i någon
världslitteratur

Men jag saknar
den ändå

Eftersom jag
gillar fabler och
små dikter om djur

Minns nu endast
lösryckta fraser
och fragment

Som om den dikten
aldrig hade hänt

På grund av
allt mitt slarv

Om den
svartvita skatan
så ståtlig och fin

Med huvudet
högburet och med
en viktig min

Så klar i sin blick
och på stadiga ben

Vacker att se?
eller var det kanske

”Så vacker att se
så man nästan kunde dö”

Tänk att få vara
den skatans mö

Den svartvita fågeln
som flaxar i kring
därinne i min
städsegröna häck

Som hoppar på stadiga ben
Från gren till gren till gren

Kanske ingick inte den dikten
i någon världsomspännande
litteratur

Men jag kan faktiskt inte hjälpa
att jag gillar fabler och dikter
om djur

Och fastän jag inte är någon
djurrättsaktivist

Så kan jag ibland tycka
människan är en aning trist

Och föredra en kvittrande
fågel på en gren
Om kvällen när timmen är sen

Tänk den som vore den vackra
skatans mö

Så vacker i sin svartvita
fjäderdräkt

Så stilig att man nästan
kunnat himla med ögonen
och falla ner och dö

Om man hade fått vara
den stilige skatans mö