Det schizofrena samhället
och vägen ut till en sann glädje

Jag har inte bett om att få växa upp och försöka leva i det här sjuka samhället.
Jag har verkligen förtjänat någonting
mycket bättre och friskare, trevligare och
uppbyggligare. Det ska bli så skönt och
befriande att en dag äntligen bara få dö.
Sverige är ett land i förfall där ondskan
och orättvisan breder ut sig och det beror
att hela vårt samhällsystemet är som
skapt för att falla sönder på grund av
sin orimlighet och omänsklighet.
Den enskilda människan är så stressad
så att hon naglas fast vid ytan därför
att samhället har sönder henne tills hon
inte vet vem hon är och inte orkar leva
längre. Gud har varit min geniala läkare
genom åren inte övriga läkare jag har mött,
och utan Honom skulle jag sannolikt inte
leva idag. Jag har inte varit på stan på
sex månader för jag står inte ut med att
se alla stressade och köpberoende
människor på väg mot en kick, en dröm
som går i uppfyllelse, medan själen och
psyket går på svältkost och den inre nöden
tilltar. Jag säger inte att allting var bättre
på 70-talet men folk var helt klart mycket
gladare, avspända och mer harmoniska.
Att stänga av mobilen och allt annat som
distraherar, sätta sig i soffan, blunda och
möta både sig själv och Gud. Be en bön,
hjälp mig Gud. Låta naturen vara ens kyrka
och finna en inre styrka. Innerliga läkande
långa samtal och inte låta sig dras med i
det kommersiella samhällets destruktiva
hypnos som stänger ned den sanna glädjen
och förslavar. Kärleken är den enda vägen
som leder hem till en varaktig frid och glädje.