Himlen är grön
och snabb i tanken.
Schimpansernas
förtvivlan har övergått
i en djup sjungande sömn.
Statsministern bugar
inför fullmånens och
hon försätts i en
politisk trance
samtidigt som en
helyllesvensk
fattigfamilj
äter en billig
pastamiddag
för femte gången
på en enerverande
vecka av julskräck.
Schimpanserna
klättrar i gardinerna
hos en briljant
societetsfamilj
på Östermalm och
några hemlösa sitter
och känner hur kärleken
är en katedral av glädje
och avgrunden brinner
sanningens värmande
eld som tinar upp det
frusna guldet från den
katastrofala barndomen.
Himlen är grön och snabb
i tanken och oppositionens
ledare har tappat bort nyckeln
hem och några vilda barn står
och skrattar åt de vuxnas
förställning, svek och godtycke.
Fullmånen är en saftig och
svalkande honungsmelon
och statsministern och jag
grabbar tag i varandra i en
desperat längtan efter en
sann och äkta
socialdemokratisk
politik sprungen ur en
underbar empati
och en ljuvlig solidaritet
i ett folkhem som måste
rustas upp från grunden
och tvättas rent från
allt svartmögel.