Utan kärlek så stagnerar världen och mänskligheten för att till slut gå bakåt i utvecklingen. Sedan inträder svartmögeltillståndet samt att allt allmänt blir ve och olycka och tandagnisslan.
Det sista stadiet blir helvetiskt värre då alla människor förvandlas till talibaner.
Utan en kärlek som bygger sitt liv på den stadiga klippan blir människorna en blek skugga av sin medfödda och inneboende potential och samhället en avgrund.
Kärlek är inte särskilt svårt och komplicerat, det är bara att öppna sig och vrida på kranen.