Jag är världens mittpunkt.
I min egen värld alltså.

Jag möter ibland helt i onödan människor.
Eller, ibland möter jag helt onödiga människor.

Det vill säga i restaurangmiljö, exempelvis.
Onödiga människor kommer från toaletten.

Nödiga åtgärder kan tas inne på toaletten.
Sittandes, ståendes, liggandes, på huk finnandes.

-
När jag befann mig i en stad i Vilda västern vid 1837
en dag i juni, mötte jag helt i onödan människor
(Det var i ett av mina föregående liv, jag blev av
omständigheternas spel, bara 37 år den gången)
i mindre fina sammanhang.
Fällde min dåvarande vän på galgbacken följande replik.
- Det bästa i livet är nu. När jag får hänga med dig kompis.
Själv hade jag haft få vänner i livet, nu var ögonblicket inne
för en kortvarig men intensiv vänskap.
Den varade i två minuter och sju sekunder,
enligt klockan i kyrktornet som var den enda
i hela världen med sekundvisare.
Trodde jag då, fast prästen invid bödelns sida
verkade ha sin egen tro.

-
Ibland får en människa 'fira' en firad och omtalad hög tid, i ensamt majestät, i en sjuksäng, på ett sjukhus eller i vilket fall, långt ifrån hemmets möjliga härd.
En själ kan då känna sig hemlös och som hemlös går det att skaffa tak över huvudet på litet eget bevåg, om en har mera fysiska och faktiska skador en själv inte precis dör av heller.
Men de julklappar en själv får på ett sjukhus är förstås möjlig föda, möjligt sällskap en int väljer själv.
Men utbyte med en främling, som en själv har ett sådant där möjligt ofrivilligt sällskap av, kan nu vara 'bra att ha' ibland.
Så är det för såväl Britt-Marie som för Sven- Erik.
De var hemlösa i ett par månader och så hamnade de på intensiven med brutna ben i kroppen för att de gjorde sällskap ute i jultrafiken.
Du vet den där andra har just bråttom och int ser sig för, utan bara som springer benen av sig för att komma först till olyckan längre fram i dagen.
Men när dagens hjältar blir just omkullsprungna, knuffade med kraft och rätt brutalt.
Blir de uppmärksammade av omgivande människor med viss brådska i egna sinnet.
Det skulle inte gå att få låna telefonen de har i fickan, för att ringa med, om det skulle kännas aktuellt.
Men då olyckan är framme kan det egendomligt nog hända att en tre fyra stycken för varandra främmande människor, av nästan tusen som är 'ute i sista stund'.
Att de simultant råkar få för sig att ringa räddningskåren.
Som tur är råkar bara de två ut för någonting farligt just då.
Andra har förstås oturen att råka olyckan något längre fram i tiden.
Om de skall bli inringda och räddade och kanske hamna i samma hus sedan, det kan inte just här och nu omtalas.
Som du kanske anar så har de bråda tider även på sjukhus och andra vårdinrättningar och olyckan får de dras med i stort s ett hela dagarna, bara inte just sin egna eller i alla fall inte just där och då.

-