Idag är Doktor Kärlek på sitt mest ondskefulla humör när Han stirrar på mig för att provocera fram en gnutta själsliv i mitt sovande väsen.
Ugglan Sven hoar oroande i sin bur och jag funderar över hur och varför jag blev en sån zombie, en menlös varelse som inte riktigt existerar och som måste gömma sig i sin lägenhet år efter år. Doktor Kärlek bjuder mig på choklad och berättar ingående om sin lyckosamma skilsmässa och han är inte ond på mig längre. Du ska inte låta livet döda dig gång på gång säger Han, du ska klä av dig naken och vistas i de djupa skogarna och låta självaste Moder Kosmos pulsera genom dig tills du blir fri från skuld och kan andas det gröna ljuset. På vägen hem satt jag och grät av lycka i tunnelbanan och en snäll tant gav mig en servett och sa snyt dig lilla fina flicka och skaffa dig ett fiskakvarium och ringar av silver.
Jesus Kristus är en medelålders utslagen knarkare och alkoholist, hemlös och psyksjuk, utanför alla gradskalor för misär och elände.
Jag bäddar åt honom på soffan och sjunger byssan lull. Doktor Kärlek ringer och vill låna pengar. Ugglan Sven hoar oroande i bakgrunden. Jag sveper en vinare och intalar mig själv att jag faktiskt existerar.