Trygghetsnarkomani bottnar inte sällan i en väldig otrygghet och den blommar ofta ut i en slags sekteristisk egoism och självgodhet.
Det är omöjligt att ta dessa människor på riktigt och fullt allvar. Allt är ju så bra och fullkomligt tryggt i deras underbara tillvaro så vad har jag att tillföra? De är inte intresserade. Jag tillhör inte deras sekt.