Det här var på 'på den gamla goda tiden',
omkring 1976 eller kanske några år senare,
jag gick i vilket fall en hel del på bio då,
cyklade eller gick ofta med en vän.

Jag och Jonas och min bästa väninna Allena
Rasplund gick omkring och 'drev' litet planlöst
sådär och när vi gick över en av stadens broar...
...fick jag lust att gå på bio och vi slank in

på södra sidan av Götgatan. På den tiden
var det inte så stort utbud av biografer,
filmstaden var inte byggd än och med
Röda Kvarn mitt i city, det vill säga kring

Östermalmstorg södra eller så, fanns det nog
inte mer än cirka 89 stycken biografsalonger.
Det var en sådan där visning i matiné och i
salongen var bara något dussin själar med

oss tre vänner. Killen som rev våra biljetter såg mig
i ögonen, men först såg han förstås på mina skodon,
upp längs hela min kropp, stannade till vid min tröja
och vad som såg att bukta ut där ungefär i brösthöjd,

jag bara varken urringat eller bysthållare just
den dagen och det var dag i juni. I alla fall be
traktade gossen mig uppifrån och ned och jag
glodde förstås trotsigt i egen favör. Vi brydde

oss inte så mycket om vad det var för slags rulle.
Det var en samproduktion i alla fall, Amerikansk,
Brittisk, Fransk och Norsk. Vi köpte några påsar
godis innan vi gick in och satte oss någonstans i

mitten av mitten. Det vill säga på sjunde bänk eller så.
Salong tre av tre möjliga biosalonger var den minsta,
ett dussin bänkrader med blodröda samt slitna bänkar
till stolar. Någon färre än femton stolar per rad och

inga armstöd. Det var onumrerat och vi kunde ha
satt oss precis var vi ville, utom i knäet på någon
som redan satt sig ned. Det var en stunds reklam
först och det var inte helt nedmörkt i lokalen, så

det kunde fortfarande trippa in människor om
de var sugna på något. Genren var nog inte varken
action, komedi eller romans. Minns faktiskt inte
just vad det kallades. På något sätt ville jag och de

andra nog bara känna oss lätt spontana och gav
egentligen sjutton i vad som visades, bara vi kunde
få komma ifrån hettan utomhus för en stund.
Även om salongen inte vara av yppersta kvalitet

med det senaste i luftkonditionering, var det i vilket
fall mera svalt och det gick att andas där inne. Efter
reklamen kom det en del text och musiken var någon
lugn låt med lugnande röst. Sedan tystnade musiken

och det kom litet som nog kunde vara tysk romantisk
och klassisk musik i stil med 'Fru Elise' eller vad det
nu kunde vara. Det lät bara i stil med, inte just det
stycket alltså. Det visades en lantlig idyll, med ängar,

träd, vattendra, en sjö och några hus och betande djur.
Hur mysigt som helst och så kom bilden närmare och
på vägen gick ett ungt par hand i hand, de stannade
till framför en hage med hästar och så hördes ett

buller från himlen. Fortfarande spelades den mest
intagande musik och allt var så vackert. Från himlen
dansade det ner tre lätta jaktplan av modell 1942
eller så och med smattrande kulsprutor som ur vilka

det såg ut som om det sköt ut eldslågor, blev huset
till en trasig myrstack, de betande djuren föll som
stickor och det unga paret påminde om fångar som
blödde när de utsattes för kulor från en exekutions

patrull. Strax därpå byttes musiken till Järnvägs-
galopp (också det klassisk musik, ja hela filmen
igenom var den mest utsökta musik) och plötsligt
var det som en scen ur någon romantisk film

utspelande sig som i 'Borta med vinden', bara att
det nog var en annan film. Där var i alla fall en
picknick och fest med kanske ett tjugotal civilister
klädda för en lördag i fina och vackra kläder.

Där var många familjer, med mammor, fäder och
barn i olika åldrar. De åt och drack, skrattade och
var glada och solen den sken. Det var en sommardag
med uppehåll och ytterst litet vind. Till den mest

intagande och vackra musik kom så soldater sittande
till häst ridandes i raskt tempo ur en närliggande skog
och de drog sin sablar samt pistoler och mejade ner
människor på skön dagsutflykt. Det visades i slow

motion hur vidrigheterna tog sig ut och blodet stänkte
medan slakten pågick. själv chockades jag förstås av
de vackra miljöerna och den underbara musiken.
Nästa scen var ombord på ett fartyg, det såg ut som

ungefär 1935 eller så, kanske något mera tidigt ändå.
Ungefär från tiden då bilar fortfarande såg dyra ut
nog började förses med tak. Andra världskriget hade
nog inte börjat än i vilket fall. Det såg ur som mellan-

krigstiden eller så. En ubåt dök upp vid horisonten,
den hade intagit ytläge och såg ut att lufta innandömet
medan den tog emot last från ett ytfartyg vid dess sida.
Varken den bunkrande skeppet eller ubåten såg ut

att föra något lands identifierande flagga. Då de var
klara sågs fartyget stäva iväg och ubåten började sjunka
medan vågor slog in över däck och den vajertäckta
relingen. Bara tornet och ett smalt rör stack upp

över ytan och till slut syntes bara röret cirkla kring
horisonten likt en mås på jakt efter sittplats eller
byte. Kameran närmade sig åter den lilla näpna
lyxkryssaren. Den var inte alls lika stor som dagens

lyxkryssare och den var försedd med skorstenar
och inte som förra seklers fartyg med master och
segel. Omkring relingen syntes manskap som nog
utgjorde besättningen på båten och i mera takhöjd,

bara inte längst upp, det var promenaddäck i två
plan för resande och där rörde sig mest gäster och
en del vitklädd personal. Det var en rätt stilla dag
och fartyget rörde sig som lojt över lugna vågor,

någonstans utanför kusten i stilla havet troligen.
Musiken flöt lugnt och stilla, ,som en pianokonsert
av Chopin ungefär. Sedan var det dags för middags
mat troligen, det var precis i skymningen, människor

av litet olika ursprung och plånbok samlades i den
salong som var dukad med golvfasta bord och stolar.
Borden var försedda med sarg och det fanns små
'spikar' där tallrikarna kunde fästas. Likadant var

det med glasen, platsen för dem var försedd med
förankring och glasen var på motsvarande vis
försedda med hål i foten. Den första torpeden
gjorde personalen medveten om hotet, den tog litet

snuddande i aktern och gjorde inte så stor skada att
fartyget kunde sjunka. Kanske var det en drivande
mina? Folket ombord visste inte riktigt vad som
träffat dem, bara att det hörts en explosion och att

fartyget krängde till en smula. Trettio sekunder
senare tog fartyget emot en andra torped, den
träffade i fören och efter två minuter ungefär
kom så torped tre och fyra och människor samt

bråte sågs flyga all världens väg. Det var scener
från inne i matsalen och plötsligt var allt delar av
det mesta en själv kan tänka sig i en blandning
av skadade människor, blod och sönderslitna

rester av vad som nyss var en hyggligt uppsluppen
middag. Alltsammans ackompanjerat av underbar
klassisk musik. Efter en och en halv timme tumlade
vi tre ut ur salongen. De övriga besökarna hade

lämnat biografen inom den första halvtimmen.
Dussinet scener hade passerat och jag lovade
mig själv att aldrig mera lyssna på instrumental
eller den allra mest intagande sortens musik.