En alldeles vanligt originell dag som slutade med att jag och Fröken Klös kysste varandra:

Klockan 8: Jag är gråtmilt sentimental, ligger och tjurar högstämt när jag lider med de små fåglarna som fryser övergivna och sorgsna.

Klockan 10: Jag är fly förbannad, arg som en bålgeting, sen jag lyssnat på ekot angående psykopaten Putins snuskiga översittarattityd.

Klockan 12: Melankolisk som en klockren skogstjärn så sjunker jag allt djupare ned min depressions hopplösa avgrund helvetet.

Klockan 14: Glad som en lax dansar jag shottis med mig själv så att lyckan spritter i kåken och den muntre grannen knackar på och vill låna snus.

Klockan 16: Efter middagsluren så är jag rent av suicidalt svartsynt och en desperat ångest kör runt i själen, psyket känns som en soptipp.

Klockan 18: Meditation, bön, följt av en skön kontemplation under vilken jag ber Gud att bygga upp allt som jag har raserat under dagens lopp.

Klockan 20: Jag och min enda vän Fröken Klös dricker hembränt och lyssnar på musik och dansar, sen har vi en alldeles utmärkt erotik på golvet.

Klockan 22: Sorgen kommer över mig som en tsunami som försöker att visa hänsyn och Fröken Klös håller mig i sin famn och tröstar.

Klockan 00: Jag dör av utmattning efter ännu en perfekt och omväxlingsrik dag under vilken jag har vuxit som människa och Fröken Klös och jag ligger sked och stjärnorna de tindra.